För att veta vad som gör en bra webbquest måste vi titta lite närmare på vilken kunskapssyn som ligger bakom den metod Dodge och March har utvecklat. Mycket av det tänkande som ligger till grund för deras metod genomsyrar också våra läroplaner och kan hjälpa dig om du själv vill planera ett arbetsområde där du använder lärresurser från Internet.

För det första har de en konstruktivistisk syn på lärande vilket innebär att de anser att varje människa själv måste konstruera sin kunskap. Detta synsätt innebär man inte kan ta för givet att information i en bok eller i huvudet på en lärare kan överföras till eleverna och automatiskt bli deras kunskaper. Informationen som en elev möter måste möta den kunskap som eleven redan har. Ibland är den nya informationen en pusselbit som stämmer överens med pusslet som eleven redan har i huvudet men ofta innebär den nya informationen att elevens kunskap måste omformuleras och förändras. Därför bör man i inledningen av ett arbete försöka få eleverna att lyfta fram sin förförståelse inom området och diskutera den med de andra i gruppen. Att man aktualiserar det eleverna redan vet och tror inom ett område innebär att de är mer mottagliga för den information de kommer att möta under arbetet.

Metoden bygger också på uppfattningen att det är i samspel med andra som vi bygger vår kunskap. I mötet med andras tankar och uppfattningar tvingas vi formulera våra egna uppfattningar och eventuellt ompröva dem samtidigt som vi analyserar och bemöter andras argument. För att underlätta kunskapsbyggande bör eleverna försättas i situationer där den nya informationen måste diskuteras med andra. En bra webbquest innehåller därför alltid samarbete och ofta är de gjorda som grupparbeten där eleverna ibland intar olika roller eller belyser problem ur olika perspektiv. På så sätt tvingas de formulera och omforumera sina uppfattningar.

Samarbetet är till för att underlätta elevernas kunskapsbyggande, inte i första hand för att träna dem i att samarbeta. Om själva samarbetet inte ska ta för mycket tid bör det vara noga genomtänkt så att eleverna behöver varandra för att lösa uppgiften. Samarbetet bör underlättas genom att man i processen hjälper eleverna med råd för lärande. 

Metoden bygger också på tanken att man lär sig bäst när man känner ett behov av kunskap och därför eftersträvar man att formulera uppdraget så att eleverna verkligen behöver skaffa sig olika kunskaper för att lösa den.

I USA talar man inom pedagogik ofta om scaffolding vilket ordagrant betyder byggnadsställning. Med det menar man att man måste ge elever stödjande strukturer så att de får hjälp att göra sitt allra bästa. Deras resultat ska helst överträffa även deras egna förväntningar. Stödjande strukturer kan till exempel innebära att den som planerar webbquesten ger eleverna ett antal frågor att diskutera för att locka fram elevernas förförståelse, att de får olika roller eller inriktningar så att varje elev kan avgränsa sig, att de får ett formulär med frågor eller en checklista för att kontrollera att de inte har glömt något, att resurserna är väl utvalda och anpassade så att eleverna hittar den information de behöver eller att de får ett utvärderingsdokument där eleverna kan reflektera över sitt eget lärande.  

Ytterligare en viktig del är att det måste finnas en mottagare för det eleverna producerar och presterar. Det kan vara en debatt inom klassen, att man skriver ett brev som skickas till en riktig person, att man tar fram ett material som ska användas av yngre elever eller något annat som innebär fler än att bara läraren ska se resultatet.